Zoftis

Humör:  sleepy

Musik: Tår på Tanden - Loke

(Tack för all musik Jess!)

---

Så det är faktiskt en hemlighet mitt i alla mina vänner, att jag har egna karaktärer jag skriver om. Den ända som vet om är min kära Uddevalla bo Carro. Mina karaktärer är inte baserade på något fandom (kanske grekisk tragedi, jag lånar mycket där haha) och de har sjuka namn eftersom jag är väldigt noga när jag döper dem, namnet de har ska antingen betyda något eller så ska det vara unikt.

I alla fall...
Jag var hemma hos Jess och, jag hon och Isabel, spelade silent hill, och nu sitter de båda i sina ända av av världen och ritar med sina karaktärer. Jag kan rita, men jag föredrar att skriva av mig
Och efter att jag fixat lite med Röstningen fick jag i uppgiften att skriva om min karaktär N, N som i NoraH.

NoraH är en favorit som jag faktiskt aldrig använt i tävlingsnoveller eller i uppdrag av skolan. Tillskillnad från Bartolomeus (Barto är hans korta namn) som blev rätt överanvänd i svenska A.

För att förstå följande text måste ni veta detta om NoraH. Hon gillar ingen. Hon är framtagen som ett genetiskt modifierad människa för att användas i krig. Man har tagit bort hennes medkänsla, hennes kärlek, hennes känslor för att huvudtaget göra gott. Hon har också lite genetiska övertag. Man har gett henne kattögon och öron för övertag i stealth, hon både hör och ser bättre. Hon har fått doberman tänder (varav en sticker ständigt ut ur hennes mun, den växte fel) och hon har tassar som en katt dock med stora björnklor.
Vilket gör att hon skär sig i handflatan om hon knyter händerna. Tänk lite Edvard Scissorhands med med möjligheten att hålla ett vapen.
NoraH kan strida men hon är mest gjord för stealth, så hon kan smyga och snabbt skära halsen av folk.
Problemet med NoraH är att så fort hon "föddes" hade hon ingen känsla av moral. Hon blev snabbt dumpad i kriget men började genast döda ALLA, trots instruktioner om vilka som är fiende och vilka som ej är.

NoraHs största livsuppgift är att hitta tillbaka till det ställe där hon skapades och ta reda på vem hon var innan. Inte för att hon saknar sin familj eller något, hennes största bekymmer är snarast att HON INTE VET.
Och det hatar hon.

Ni som inte känner till Silent Hill kan ju läsa texten för dess... creepyness. Den handlar om hur NoraH är i SIlent Hill för att hon har fått tips om att det kanske var där hon skapades.
Nu börjar vi


~Silent Hill är döden~

egentligen så har du varit här hela tiden. Du vet bara inte om det. Egentligen -

Radion planade ut.

Surret försvann.

Och hon fann det roligt att monstrernas blod var lika rött som människors.

Vägen slutade i ett stup. Hon såg sig falla.

Sen så surrade radion igen. Och alla de instinkter som hon egentligen inte borde haft skrek åt henne att slåss.

Ingenting tog slut egentligen.

Varför följa ett så svagt spår. Vad hittade hon här, egentligen?

I den här förbannade staden med DESSA FÖRBANNADE MONSTER OCH HON VAR KANSKE...

Men hon var inte samma, hon var aldrig som någon annan, inte som monstrerna, trots att död kom lika enkelt för hennes som för dem.

Kött som kött.

Hon var inte samma?

- ännu en karta över en plats som inte har mening. Slå dig ner. Ta det lugnt. Varför fly från en plats man aldrig lämnat -

Silent Hill.

Även om den inte varit full med monster och dimma hade det varit en deprimerande stad.

NoraH sömnfunderande i bilen hon gömde sig i. Hon hade gömt radion, brusbrus, hon kunde inte sova. Hon hörde dem, monstrerna, släp, kvitter kras.

Hade hon hört de förut. Hon lät sig falla. I sömn.

Utomhus kändes säkert trots att sjukhuset fullt med död var alldeles bakom bilen. Men hon fann dokumenten. Hon hade varit där.

alltid varit där -

Har veckor gått ännu? , tänkte NoraH när hon släpade kniven bakom sig. Så tung att hon kände pälsen skava av. SÅ tung, men nu kunde HAN inte använda den.

Må han dö.

Kropparna hade hängt i snaror, men en var oskyldig. En sån gåta, en jävlig gåta.

Var hon skyldig. Var hon den som skulle hängt där istället.

Hon klöv dem, sköt dem, men det var så många fler, och alla skrek, alla människor nej monster skrek.

Så de alltid gör, hade gjort.

såsom de alltid gjort i Silent Hill, såsom hon alltid fått dem att göra -

var kriget en dröm, tänkte NoraH när hon väntade i hissen, väntade på nästa kreatur som skulle mörda slita, (men NoraH, det vet du). Hon hade alltid varit här, kanske, var hon skapad...här? Skapad, men aldrig här, hon skapades med krig i syfte inte med monster, men de kunde döda precis lika bar som hon, denna krigsmaskin

Är hon dem...

hon var en mördare. Hon var en sådan bra mördare, så talangfull

  

FLY! FLY! FLY!

Sa papperna från den döda mannen, var alla (hennes) läkare döda?

Det fanns inget krig, bara döden från det, det brinnande helvetet

Kriget var-

Vart var hon nu? I en båt i en sjö på väg mot nästa cirkel på kartan, varför en karta, du vet ju vart det är.

Och det visste hon.

Döden var Silent Hill. Och hon var ju en sådan bra mördare.

  

egentligen så har du varit här hela tiden. Du vet bara inte om det. Egentligen... så var hon här, var hon döden, hon var detta Silent Hill -

ännu ett monster att, försökte hon tänka innan hon blev Silent Hill och släppte kniven och pistolerna och dokumenten och bara blev en bra mördare.

  

Döden var Silent Hill och det fick James lära sig när NoraH klöste upp hans artärer såsom hon alltid har gjort.

---

Får jag skriva om mina karktärer oftare? Är det intressant? Usch nu blev jjag osäker...vilken ful text...
Men jag vill så gärna dela med mig om Barto...

Åh ja!

Norah och Barto © till mig!