"And I dream of a place..."
Musik: Somewhere That's Green - Little Shop of Horrors
Jag hadde en lustig dröm inatt.
Jag satt vid en bar när en lång pojke (kille/man?) med en smutsig trenchcoat satte sig brevid mig.
Jag tänkte inte så mycket på det, vad jag minns av drömmen så kliade min mun för att folk rökte äckliga självgjorda ciggaretter inomhus.
Jag gillar ciggarettrök men isåfall officiela märken, för så som jag mindes så fick den här röken min mun att klia. Dessutom var den väldigt lila-blå.
När jag väl tittade på pojken (min dröm var väldigt bestämd med att även om han var äldre än mig så var han en pojke) så såg jag att han hadde bandage för ögonen.
Det udda var att det var alldeles slät över hans ögon, dvs hans ögonglober stod inte ut under det.
Innan jag hann kommentera på det så frågade han varför jag hade ett glas med Red Bull och Vodka (ny favvodrink!) och ett glas med rosa pantern.
Om jag minns rätt så svarade jag:
"Vodkagrejen får killarna att stanna kvar och Rosa Pantern får tjejerna att stanna kvar"
Jag tror jag förklarade det mer i drömmen, men det är vad jag minns iallafall.
Jag lät honom smaka på båda drinkarna innan han beställde något såg ut som...svart vatten åt sg själv. Igenomskinligt men ändå svart.
Samtidigt som han drack lossade bandage på det där dramatiska sättet där det liksom ringlar av den kroppsdel du satt på det.
Som en långsam orm som vill av en gren och ringlar av snabbare och snabbare. Om ni haft bandage så förstår ni vad jag menar.
Och som jag misstänkte hela drömmen så hadde han inga ögon. Bara svarta hål men ibland när ljuset var rätt så tyckte jag se mig skallbenet glimta igenom.
Jag tror jag sa till honom i drömmen att det måste gjort ont och frågade om han ville ha hjälp sedan när han skulle ta sig vidare.
"Jag kan inte hitta hem. Jag ser ju inte vägen dit." sa han och gick och lämnade sin dricka på baren. Den där svarta hemska drycken.a
Bartendern ropade efter honom men han skrattade, det minns jag. Ett sånt där skratt där man hör att det övergår till tårar eller skrik.
"Förr eller senare så kommer han vaara stilla" minns jag att mitt drömsjälv sa och sen så såg jag att båda ina drinkar hade mögel längst upp på ytan
Jag undrar vad den drömmen betydde. Jag tyckte synd om den där långa pojken som inte kan hitta hem för att hans ögon är borta.
Det känns lite som en spökhistoria eller hur? Förevigt dömd att leta och gå och aldrig komma hem.
Och han kändes verkligen som en pojke så jag tror att han har en familj som väntar någonstans.
Det var inte en läskig dröm, det kändes mer som en tavla.
Mitt drömjag var inte rädd, utan det var mer som att se och inta utan att känna sig rädd.a Dessutom verkade han som en snäll pojke.
Ur det verkliga livet:
Jag var på konsum igår och handlade vid snabbkassorna.
Till vänster stod en kvinna med svart tröja och stjärntattueringar i den riktiga kassan och betalade sina varor till kassörskan.
Brevid henne stod en man som kunde vart pojkvän/vän/bror
På hennes arma hadde hon 5 röda ärr, såsom de ser ut när de kanske är gjorda några timmar innan men man inte har tvättat av sårskorpan.
Jag har ingen ide hur hon vågade eller ville visa upp de där linjära ärren som är så uppenbart självförvållade.
De var inte ens djupa, bara tillräckligt för att skapa skorpa.
Jag gillar gammla ärr, gammla streck som blir tydligare i solen, en bit hud som står ut. Jag antar att detta gör mig ett slags fan av scarification, men jag gillar ärr okej? Scarification är en form av HARDCORE tattueringar och ä<rr ska inte bilda bilder som är gulliga, coola eller tribalsymboler.
Ärr talar om vart du har haft ONT och det är historien i sig.
Poängen är att jag gillar mina gamla ärr men jag skämdes huden av mig för mina färska. Att bara räcka över pengar till en kassörska medan min hud bultade argt röd över en blödande spricka på min arm (eller mitt ben, men man räcker ju så sällan över pengar med den kroppsdelen eller hur) är något jag INTE skulle kunna göra.
Inte nu iallafall.
Jag kan haft momentum då jag gjorde mina händer fula ihopp om familjen skulle se eller någon skulle skrika till men när de stunderna kommer kan jag iallafall inte öppna käften så jag skäms iallafall och poängen är förlorad.
Tillbaka till flickan, hur kunde hennes vän/pojkvän/bror INTE undgå dessa paralella linjer?
Kanske är det något dom själva kommit överens om...
Jag vet inte ens varför jag skriver om detta, att se den där flickan väckte så många minnen bara. Jag passar inte ens till cuttare, jag hade så svårt att låta bli att pilla på såren så jag fick lätt infektioner vilket gjorde hela området på armen rött och bultande.
Jag avskyr sådant! Som en del kanske vet, att dra över tighta byxor över sådant är HUGA.
Jag är ingen talesperson som gör reklam för detta nu, minns att jag sa att jag skämdes, men det var ett (relativt) bra sätt att bli av med stress. Och jag gillar mina ärr, precis som min tattuering så gör de mig lite mer unik och jag kan dra fingret efter dem för att minnas och vara glad över att saker är bättre.
Vänta...
Jag har T-shirt på mig nu så...8! Åtta små historier och minnen syns (någorlunda) på mig. Sen har jag gömt några för mig själv att enbart ha för mig.
Det är lustigt, när jag flyttstädade hittade jag små undanstoppade vassa föremål här och där. Och jag kan ärligt skriva att jag kastade bort varenda en utan någon större eftertanke.
ta hand om er hörni
shit, den där drömmen hade fått Freud att hoppa jämfota och skrika av lycka som en fjortis :P Den kändes väldigt symbolisk och filmisk. Jag blev inspirerad, jag vill göra den. Antingen som egen scen i en film, eller som enda scen i en kortare film. Jag kan spela bartendern, eller vara kameraman/kvinna :D
Kvinnan i affären kändes också filmiskt, fast det var från det äkta livet. Jag minns att Jessica en gång berättade för mig om en speciell sorts skärning när jag berättat att jag sett ett emo som skurit sina armar i rut-mönster. Jag va upprörd för det kändes som att hon hade skurit sig bara för att andra gjorde det, men då berättade Jessica att vissa känner ett tvång att skära sig så speciellt och visa det så öppet, det kan ha varit så med kvinnan också. Det kan också vara en scen i filmen :)
När du flyttar så blir det svårt att försöka göra sånt här. Vi får typ passa på när vi träffas
Oh shit, jag minns den konversationen Thea! xD Jag hade själv någon sorts fix idé om mönster när jag skar mig, men det varade aldrig länge för mig. Den där kvinnan i kön... Jag har sett det några gånger och jag förstår det inte - ingen i min imgivning som har skurit sig har gått omkring öppet med färska sår. Med ett möjligt undantag, men det var för att hon inte orkade bry sig längre - det fanns helt enkelt för mycket annat att bry sig om.
Drömmen låter obehaglig. Och oh ja, tighta byxor + nya (eller iaf fortfarande känsliga) sår är HEMSKT. En gång hade jag halv-tighta byxor på mig och jag drog upp dem och en halvtimme senare såg jag små, små blodfläckar eftersom jeansen hade fått såret att gå upp igen. D:! Sånna konstiga ideer man hade en gång i tiden.
Sen är det ingen som kan tvinga dig att skämmas över dina ärr. Om du tycker om dem (jag förstår ungefär hur du menar till och med) så får du göra det. Jag har någon slags hatkärlek till mina ärr. Jag skäms över dem, men samtidigt så bryr jag mig inte riktigt och samtidigt så känner jag en slags stolthet över dem - här var jag, men nu är jag borta. Nu är jag bättre.
Enough of that. Vi ses på lördag, right!