Zoftis

(...alt. titel: Hon som kom ihåg att skriva)

---

Ge mig inte kärlek.
Åh den insikten! Kommer inte världen sucka tungt och säga "Ungdomen! Ungdomen!"

Men jag bär allvarets ok, jag är mulåsnan som stirrar slött framför sig medan turisterna klappar den.
Lilla åsna. Wee donkey.

Varför dessa allvarliga ord? Varför detta råd (även om jag tror att ingen kommer hålla med mig...)?
Jag betrakar och talar med folk dagarna  ända. Många är pensionärer.
Att bli gammla tillsammans är bara ett kodord för att vänta på döden tillsammans. Vi väntar.

Varför tror ni att de flesta gravstenar har en tom fläck brevid ett redan existerande namn? Det är för att deras maka/makes namn ska kunna ristas in brevid.

Detta skrämmer mig.

---

Ge mig inte kärlek!

Hela mitt liv har jag gnällt om att vara oälskbar men nu förstår jag. Allting gör så mycke ondare.

Jag har älskat så många människor i livet, varje vän som jag har haft har jag älskat djupt.
Och då gör det så mycket ondare när de väljer att gå ifrån.

Jag har varit en kärlekskälla, en fontän som den törstande kan dricka ur och sedan vandra vidare, för tillfället läkt.
Om och om igen, för människor inser snabbt hur  enkelt de kan traska vidare.

Jag lärde mig aldrig utan blev allas. Och den som är allas är inget speciellt.
Jag är inte prisbucklan man vinner av att kämpa hårt.
Jag var klubban man fick för att man deltog.

Det har gjort så ont.
Det har blivit märken.

För jag älskde dem alla. Jag var kär i dem alla.

Och för att specifiera, jag har vänner kvar (för er som tror att jag är den ensammaste skiten kvar i världen)
Jag har vänner och dem älskar jag, kommer alltid att göra.

Men det tog mig tid att inse att man kan inte vara kär i sina vänner.
Åh ungdomen, ungdomen i dag! Så naiv!
Man kan inte förälska sig i alla! Den stunden man inser att kärleken är bara en kemisk reaktion i ens huvud, spricker inte ens icke existerande hjärta likväl?

---

Om man är kär ska man helst gifta sig, för då är man närmast arvet fick man lära sig på samhällskunskapen.
Sambo suger.

Hos mig ska ingen bo.

---

Ni ska få mina kyssar, ni ska få mina kramar. Jag ska älska vänskap.
Men jag ska inte bli kär.

Ni ska få sova över hos mig, ni ska kunna få äta av min mat.
Men jag ska inte låta någon flytta in förevigt

Ni ska få min uppmärksamhet, ni ska få hela min själ
Men jag ska inte låta någon få mitt ringfinger.

Då kan ni köra på, knulla runt och sen med mig, vad bryr jag mig? Ni är inte enbart titelerade mig.
Jag ska vara allas, men aldrig någons.

Så som jag alltid har varit,

så som de alltid ska vara.

Jag ska inte bli kär. Jag ska ha en egen gravsten utan att vänta på någon annans namn brevid men jag ska ha många på min begravning.

Jag är nöjd med detta.

---

(...visst märks det att jag har börjat på en ny bok? Jag efterapar stilen här.
Det är Tärningsspelaren jag läser. Underbar bok. Totalt citatvärdig)