Zoftis

Jag är den ända som har abstines av att inte blogga. Jag har hela tiden tänkt på att jag ska göra det, som en knarkare på LCD. Och med hjälp av koffeinet i kroppen så har jag pundardarret också.
Vojne.

---

Men jag har jobbat. Och jobbat. Och jobbat.
På ett ställe där min själ INTE dör och marorna faktist bara undrar över om jag tjänar tillräckligt.
Jag vet inte.
Men de håller ju iallfall käften om allt annat, så jag är nöjd.

Jag har ockå börjat intala mig själv att jag tappar vikt pga av jobbet. ag går upp 4 nästan jämt, och då är du inte hungrig, det kan jag tala om. HUngern sätter in kl.8 och går sedan över så att du kl. 9 då "Luchen" är bara sörplar kaffe för att hålla dig vaken till 13:00.
Jag vet inte om jag tappar vikt, det känns som det. Mina kläder sitter lite bättre, jag har de där fula bristningarna man får runt brösten då man går upp eller ned i vikt.
Fast samtidigt när jag tittar i spegeln ser jag ut som jag alltid gör. Om jag nu hade orken skulla jag kunna släpa mig till ett gym. Fast Hurra för den som har råd med någon form av medlemskap....

---

Jag ska upprätta något slags shema, måndag, blogga, tisdag skriva o.s.v
Jag har lovat mig själv att ha tre noveller klara till nyåret.

Och nu när jag faktist kan leva med mig själv kan jag ta tag i sådant.

Det är så skambelagt i vårt samhälle att inte ha ett jobb. Om du varken studerar eller jobbar (Du är fucking GUD om du gör båda!) så är du SKAMFYLLD HEMSK FUL LAT m.m
Hur kan det bli så? Jag menar situationerna är ju olika eller hur? Jag mötte en kille vars jobb skulle försvinna pga av situationen som är ute i världen nu. Isåfall ska ju inte han bli skambelagd, utan resten av världen.
Den som förtjänar skam är den där chefen som avgick efter 1,5 års jobbande med vadå, 150 miljoner i pension. (eller var det 15?).
Sådant får mig att sätta kulan i skallen på mig själv direkt. Då har man blivit våldtagen utan att ens få anmäla skiten efteråt. Blodet som vaselin kör på, en riktigt royal assfuck.

En annan sak som får mig att vilja dricka arsenikdrinkar är den där blicken av Ähh?/stackars dig/okay ditt dumhuve/? när jag talar om för folk att jag vil plugga till biblotikarie.
Varför tycker de synd om mig?
Är det FEL att försöka försvara de skrivna ordet? Är det bara jag som ser att nästa generation kommer bli MatteochEngelska (ja ett ord så där)  generationen, en hel generation av datorer med inte ett uns av kultur i sig.

Och ord, de är historia, de är det som har varit och det vi ska lära oss av. Jag slår vad om att nästa generation kommer att starta krig och bara "Hey, bra idé varför gjorde ingen detta förut?" och sen "Oh Herregud vi har dödat OSKYLDIGA och vi har enorma krigsskulder, varför talade ingen om för oss att det skulle gå så här?"

När de gör movie remakes av 2 världskriget kommer amerikanerna rida in på zebror och döda nazister gjorda av paiper mashie och fyllda med flytande ONDSKA!
De liksom sprängs över bioduken sådär fint.
Som den där geggan man lekte med när man var liten, grön och samlade på sig ludd efter ett tag.
Judarna kommer alla vara blonda kvinnor vars DNA har hämtas från Marilyn Monroe och gud kommer låta det regna honung som priset för att amerikanerna VANN! och alla har hett sex, mänxkvinnor kvinnorxkvinnor kvinnorxdjur kvinnorxONDSKESLEM m.m

I Fear The Future.