Zoftis

Jag har lånat Desperate Housewifes säsong ett från Anneli och nu har jag tittat på sista avsnittet.
Rex dog.
Och han tror att Bree dödade honom! Argh!

---

Döden är en lusig sak. De kristna anser att det är antingen himmel eller helevete där vi kommer att se våra kära igen.
När min morfar dog tänkte jag så, men sen insåg jag att det inte funkade.

Jag är ingen heltroende kristen, jag tror inte på himmel och helvete. Allt det där är bara sådant människan har skapat till tröst.
Men om vi inte hamnar där, vart då? Kanske bara ett mörker där vi väntar på ett nytt liv?
Eller stängs våra hjärnor bara av?

Det där sistnämda skrämmer mej, för då skulle döden vara som när jag stänger av min data.
Poff en blank skärm.


Hur kan man stänga av något så fantastiskt och fruktansvärt som den mänskliga hjärnan?
Hjärnan har startat krig, kan lösa svårbotliga sjukdomar, döda, hjälpa,skriva.
Hela vår värld är uppbyggd på den mänskliga hjärnan, en sån lätt sak att utblåsa.

Sen när den väl dör, då är den evigt borta. Alla de ideer just den människan hade, alla drömmar, allt hopp om framtiden och alla minnen som den någisn sett och gjort är borta.
Lika borta som om de aldrig varit där.


Du kommer inte se någon som har dött igen. Allt han var är borta, mänskligheten har släckt. Han skulle aldrig ha funnits, han är ingenting.

Jag hoppas ni förstår vad jag vill säga. Jag vet inte, men det skrämmer mig så totalt när jag tänker på det här. Är
jag den enda?