Zoftis

Jag är ganska stolt över mig själv efter att ha skrivit ett femsidigt arbete till SvenskanC:n som avlsutning.
Desuutom har jag gjort massa småläxor, så fort som religionen och kulturen är klara kan jag andas lite lättare

---

Igår så var jag över till Charlie och Jess och såg på Riget. Och just då, när jag försökte övertala alla om hur gammal danska de talade där så kände jag mig överflödig.
På det där gamla sättet dom alla har, att det spelar ingen roll om man stannar eller går. Så jag gick och det tycktes intte spela någon roll.

 Sen när jag gick förbi vägen som man måste åka för att komma till huset där Stefan bor, vårt gamla hem så började mina lungor att hacka.
De var som en gammal motorcykel, och trots att det var en klar kväll kunde jag inte andas.

Sen insåg jag det var och då blev alltså så targiskt komiskt. Min hkärna hade inte hängt med utan var som ljdet efter ett flygplan, några eksunder efter.
Jag torrsnyftade, såsom små barn gör när de har slut på tårar.

Tidigare den dagen hade min styvmamma spryat parfym i badrummet och mina ögon kunde inte sluta rinna.
Tårkanalerna var helt enkelt uttömda, vilket fenoem.

Och som den galenskap natten har med sig gick jag där och torrsnyftade och lät lustigt. Jag önskade jag kunde sett mig själv just då för i efterhand kan jag betrakta det med komedi.

---

"Jag är din backficke synd. Du kan stoppa undan mig när du vill"

När han insett detta och uttlade orden, för han var tvungen det var en del av förbannelsen, så slets hans ben av.
Han var myggan som hon torterade som barn, som hon slet ben efter ben av för att se hur den skulle överleva.
Människorna runt omkring honom gick vidare och kunde för all del tittat på när regnet möter gatan och tvättar den ren från hundskit.

Kanske han hade brytt sig om att hon nu också slitit armarna av honom men han var för distraherad av människornas tomma blickar för registrera den.
"KAN NÅGON HJÄLPA SYNDEN!" skrek han, för det kändes bäst. Men varför hälpa något som kunde städas undan så lätt? Och hon skrttade goot när hon såg resterna av honom sköljas ner i avloppet.
Gudinnan hade haft sitt för idag.
Innan hon gav sig iväg gav hon honom evigt liv så att ho för evigt skulle leta efter sina kroppsdelar varför just han blivit utvlad till att vara en gudinnas backficke synd.
Men hanhade inte ens blivit utvald, han hade bara gått förbi.

Människorna gick vidare omevetandes om det skrikande huvudet under dem.


Jag vet inte vad detta är, men när jag uppfann uttrycket bakficke synd ville jag så gärna använda det till något.