Zoftis

Kära vänner, jag glömde tala om vad som hände i måndags.
Jag skrev någon dag tidigare att jag visste att jag skulle få en panikattack.
Den kom men inte i den form jag anade.
En ny mer skrämmande form.

Jag tittade på Jippi-Ki-ay kvällen innan (stavas prorammet så?) och där berättade de om hur man ska få bort blodiglar.
Varför jag la det på minnet vet jag inte, men det stannade.
Fråga mig så ska ni få se.

Iallafall, jag gick till skolan på måndagen, och till skåpet gick allt bra, men mellan husen, mellan H huset och stora huset skedde någonting.
Jag fick för mig att mina jävla händer var blodiglar.
Detta är totalt sant.

Jag vågade inte titta på dem, men när jag väl gjorde det så jag ingenting, men så samtidigt så visste jag att det fanns tänder i mina fingertoppar som ville suga ut blod och raspa upp skinn.
Så därför så var halva lektionen ett helvete.
Jag ville inte röra vid något mänskligt med mina fingertoppar, för då skulle iglarna suga.
Vansinnigt, men samtidigt som jag berättar om detta nu, så tycks mina fingertoppar pulsera.

Vi skulle anteckna och mina fingrar rör ju mina andra fingrar på handen när jag håller pennan normalt, så jag försökte hålla pennan på ett skumt sätt rakt uppåt, men det gick inte.
Så jag höll pennan normalt och skrev så snabbt jag kunde och undertiden jag gjorde detta så fick jag kväljningar och min mage gjorde lite uppror.
Så fort jag släppte pennan så var jag tvungen att dra fingrarna längs bordkanten för att försöka nöta av blodiglarnas tänder och munnar.

Jag har aldrig varit så rädd på väldigt länge. Blodiglarna som var mina fingertoppar skulle suga ut min hjärnsubsstans och lämna stora hål i mitt huvud ifall jag rättade till håret och de skulle lämna fett och blod forsade ut ur mitt lår om jag vilade händerna där.
Och om jag satte fingret i ögat...POP! Som ett okokt ägg bara.

Så det slutade med att jag satt halva lektionen med händerna utspärrade på bordet, då de bara nuddade bordsskivan.
Och jag kände fingertopparna pulsera, leta efter något att äta, jag såg långa vita tänder i min hjärna, grå hjärnsubstans som rann ut ur mitt huvud...
Doro måste ha uppfattat att något var fel, för jag gav ljud ifrån mig när jag skrev, mina småljud av illamående och det såg onormalt ut att sitta med händerna sådär.

Hon skrev "Är du okej" på mitt papper medan Kerstin pratade.
Jag vill inte skriva och låta blodiglarna försöka suga tag i mitt kött igen så jag viftade med handen bara i en "sådär" rörelse.

Jag fick det att gå över tack och lov, men jag är rädd för att det ska hända igen.
Nu på hemvägen trodde jag en gren var en orm och att den bet mig i anklarna.

Vad händer med mig....