Zoftis

Jag är en hycklare.

En gång i tiden räckte jag stolt upp mitt huvud, ställde mig på de två ben jag hadde och sa till ett fullt rum:

"Hej, jag är Sandra och jag är annorlunda."

(Vi skulle i en ny klass introducera oss för varandra i en mening. Jag tror aldrig jag skolkat så mycket som när jag levde med den klassen)

Jag trodde att jag kunde vandra vägen ensam. Men jag har alltid, eller nästan haft en vän med mig på den vägen.
Så nu, när jag inte finner att jag platsar in i andras "annorlunda" vet jag inte vad jag ska göra.



Vet ni, en gång övervägde jag att bli gothare, bara för att visa, "jag följer inte er väg", men det var så många som gjorde det. Dessutom älskar jag färger och Robert Broberg, så det funkade inte.

Jag försöker vara en anime/manga nörd, men jag lyckas inget vidare. De är annorlunda och dricker massor av te.
Jovisst, men de har också massviss av fakta i huvudet om allting i huvudet. Dessutom så pratar de mer engelska än svenska.

Jag försöker ständigt att bli smal, för de blir älskade i sin vackerhet. Jag låter mitt hår växa så jag kan kasta det över axeln och se sensuell och fin ut.

Jag försökte skaffa mig muskler på gym, men grabbarna där skrämde mig så mycket med sina "Höhöh"-skratt och speglarna framför maskinerna hånade mig. Jag försökte i samma vända bli smidig genom dans, men speglarna där inte hånade utan bara hatade.

Jag vill få fram en poäng här. De annorlunda har regler också, och de är hårda.
Jag försökte vara ensam annorlunda, med mina breda axlar, min dansk-svenska (rö' istället för Röd) och färgranna kläder. Men det passar inte in någon stans, inte i någon annans grupp regler.
För allt annorlunda har regler.

Människan är ett flockdjur. Det duger inte för henne att vara ensam och se stark ut, inom människan svajar pelarna och stayerna rämnar. Hon måste ha någon som accepterar henne i en slags krets, för det är hennes mänskliga natur, och hur mycket jag tränar för att denna ska nötas bort, så kommer det ta tid.
Jag vet inte om jag orkar hålla på så länge.

Om man inte är en av de: SMARTA SNYGGA COOLA ROLIGA ROCKARNA GOTHARNA MODERNA MANGANÖRDAR NÖRDAR o.s.v. då är man något annat.

Kanske är det därför så många tonåringar ängslas, de hittar inte sin plats.
De kan inte komma in sin flockdjursnatur och då mår det inre djuret ständigt dåligt.
Kan det vara så?
Intressant.