Politiker, hembräntssånger och bara shit.
Häromdagen lyckades min mormor ratta in LokalTv:n när jag var där.
De borde verkligen investera i bättre kameror, även de dåligaste klippen på YouTube har bättre upplösning. Och varför var Flourtanten programvärd?
Hursomhelst, en känd (?) Järfälla politiker hadde dött. Han hade kommit till Sverige som flykting, efter ha flytt från ett antal länder.
Han verkade ha dött i förtid, eftersom det var sådan sorg runt begravningen (Ja, mer än vanligt) och hans fru kunde sägas, var relativt ung, ja i jämförelse med vem som helst över 60.
Min poäng är kära läsare, är att de visade en filmsnutt från hans begravning i Pilgrimskapellet (har ni varit där? det är en mycket vacker kyrka). De spelade "Jag trivs bäst i öppna landskap".
Vilken ironi.
Dn här mannen hade flytt mycket av sitt liv, och efter han funnit fristad, startat hjälporgansisationer i dessa länder.
Att spela "Jag trivs bäst i öppna landskap" på en flyktings begravning kan tänkas hånfullt.
Men han gillade kanske den melodin.
Visste ni att den sången debatterades att ta över som Svergies nationalsång. Den innehåller ett fint textstycke om att göra hembränt - och det är svenskt!
På min morfars begravning i Pilgrimmskapellet så la vi en dansk flagga över kistan.
Detta är en ovanlig sak att göra, att ha ett annat lands flagga över sin lilla låda, och ett tag verkade det som att vi inte skulle få det.
Vad spelar det för roll igentligen?
På morfars begravning talade prästen (samma präst som jag hadde på min konfirmation, hah) om vem morfar varit och vem han var på slutet.
Alla saker han någonsin gjort i tycktes små och menigslösa, när de skulle tryckas ihop på ett 10 minuter långt prästtal. Är det, det som blir av oss? Bara ord att minnas och lyssna på?
Jag skulle också vilja ha en dansk flagga på min kista.
Det är väldigt vackert, den röda färgen kontra ljusen som lyser.
Lite juligt nästan.
Min morfar blev begravd på sommaren, men jag skulle föredra vintern, när julen dra över landet.
Snön skulle falla och robert Broberg skulle spelas på en högtalare.
Jag har en misstanke om att han inte skulle låta så bra på orgel, även om det är ett beundransvärt instrument.
Alla människor planerar sin egen begravning och hur folk skulle reagera om man var död.
Jag skulle vilja sitta på kistan och vara ett spöke. Jag försökte föreställa mig mofar så, men han var aldrig den viga typen.
Fader min, anser att blommorna folk kommer med är slöseri. Hur länge kommer de leva? Hur länge innan de ruttnar och bara sorgebanden är kvar?
Av någon anledning ser sorgebanden och Fröken Sverige banden ut att vara gjorda i samma material.
Skönhet och död.
Han ignorerar min levande existens, att jag ens lever.
Det blir "Hej!", "Hej då!" och "Tevattnet är klart!" . Vi häller aldrig upp te åt varann.
Det är en ganska bra metod, för då slipper jag honom, men ändå väldigt obehaglig.
Pröva att inte säga att du kommer hem, att du inte lever i samma hus. Gör dig själv osynlig och se hur människor agerar. Ungefär så. Fast de är arga hela tiden.
Ifall jag säger något till honom får jag mestadels fräsningar tillbaka.
Som om du skulle se ohyra i ett hörn. "VA!"
Det är mitt liv på Tvåspannsvägen med Stefan när mamma inte är hemma.
Igentligen beter jag mig lite som ohyra där. Jag håller mig ur vägen, annars dödas jag.
Ifall mamma pratar OM mig är det samma sak. "Fräääääs, jag gillar inte ohyra"
Och vem gör inte det?
Du är inte ohyra!
Hur kan jag veta? undrar du säkert. Jag vet eftersom ohyror inte skriver med sådan värme i sina inlägg. Jag vet, eftersom ohyra inte har känslor.
Jag vet helt enkelt
